Tycker det är svårt med livspusslandet. Men denna veckan har jag två hela dagar till att bara skriva. Känns som många dagar sen sist, för inte skrivit på romanen sen onsdagen i förra veckan, och jag måste liksom ta mig in i den igen, jag är inte kvar i världen, minns inte precis var jag var, vad som skulle hända. Samtidigt är det skönt att ha så mycket sammanhängande tid. Är dålig på att hoppa mellan saker, blir trött i huvudet av det. Så kanske gör såhär ändå. Eller, jag får se. Får ta en vecka i taget.
Just nu är det ljus att få skriva, att något händer. Huvudpersonen börjar få ordning på sin värld, sin lägenhet, fått upp gardiner till och med, och hon börjar lära känna andra personer lite försiktigt. Det känns bra, som att vi på nåt sätt är i fas med varandra. Hon är ny i sitt sammanhang, jag är ny i att vara tillbaka i boken och hennes värld, och tillsammans går vi vidare, in i något som jag kanske har bättre ett hum om än vad hon har. Vi är ändå tillsammans i det. Det känns så. Som att vi behöver varandra, och på något sätt är det väl sant.
Mina tulpaner ville visst inte slå ut. De torkar nu, utan att ha sträckt ut sig riktigt. Jag tycker det är fint på nåt sätt. Kanske matchar min känsla av mig själv i världen just nu, fast hoppas väl på mer plats att sträcka ut mig på innan jag ska dö. Och hoppas väl slippa hamna i en soppåse när jag vissnat alldeles.
Läser just nu:
→ Nick and Norah's Infinite Playlist av David Levithan och Rachel Cohn. (Fartfylld ungdomsbok som utspelar sig en natt i New York. Del av min "jag-måste-läsa-om-allt-av-Levithan-fas.)(Extremt trevligt matt ytskikt på den här boken.)
→ Charmen med tarmen av Giulia Enders. (Man skulle kunna läsa den bara för att figuren på omslaget är så väldigt söt, fast det är en mycket bra och mycket intressant populärvetenskaplig bok om tarmen också.)
→ Anteckningar efter en frontalkrock med Gud av Maria Küchen. (Talbok.) (Så himla skönt med tankar om mötet med Gud som inte bara är lyckliga och rosaskimrande eller självklart enkla.)
Förstår dilemmat med hur du ska dela upp de olika sysslorna. Det är en kraftansträngning att ladda om till nästa syssla, inte så enkelt som att bara dela in dagarna eller veckan och sen sätta sig och göra det. Men du märker säkert vad som funkar bäst för dig efter hand. Spännande att ha en romanfigur! Den som jag har, som ligger i ide nu, har också ett hem.
SvaraRaderaCharmen med tarmen har jag köpt som e-bok och läst lite i. Det är mycket fakta och jag gillar den. Küchens bok kom jag inte riktigt in i första gången jag försökte, men ska prova igen. Lycka till med skrivandet <3
Mm, det är ett dilemma, att det är en tröskel att börja med nåt, och att man liksom måste orka med en ny början om det gått för många dagar mellan, och att det tar så mycket kraft att byta också.
Radera:) Ja, det är roligt med romanfigur.
Tack!