Om skrivprocesser, skrivprojekt, tänkande och läsande. Och kanske lite allmänt svammel.

4 januari 2016

Ord och huvudvärk.

Jag läser mest i den hebreiska bibeln denna veckan. Inte som att det är luststyrt, det är ett måste för att det snart är tenta. Mest är det jobbigt faktiskt, jag trodde att jag var nörd nog för att börja tycka att det var intressant efter ett tag, när jag väl tvingats snöa in på det tillräckligt. Jag kanske är nörd nog, men kanske inte tillräckligt språkintresserad. Inte så i alla fall. Det är liksom bara det djupt språknördiga skiktet, eftersom det är ett gammalt språk, vi läser inget modernt, det kommer inte gå att prata med nån på det språket, det är inte som att vi lär oss några turistfraser eller så. Det är inte min grej. Så det är med motstånd. Samtidigt rätt intressant, en del av det. Som att inse hur mycket omskrivningar man behöver göra för att ens få ihop sammanhängande och begripliga meningar på svenska. Jag lyckas för det mesta inte alls, mest blir det lösryckta ord som jag inte lyckas sammanfoga, och det beror ju på att jag inte är så skicklig och att jag gör fel och tänker fel och missar var bisatser börjar och allt som är ens lite mer än att se ett ord i taget. Men sitter och lyssnar på lärargenomgång av texterna nu, även hans meningar är rätt obegripliga rätt ofta, även om han nu har kunskap nog för att få ihop dem till nåt mer begripligt på svenska.

Gillar att tänka på det med språk, hur olika det är i olika språk, och hur mycket som ändras när man översätter. Behöver inte vara såhär stora skillnader, räcker med att orden är laddade med olika känslomässigt innehåll. Och när det är gamla texter kan ju vad ord betyder ändras lite i taget, tills det ändrats rätt mycket. Kanske betyder nåt helt annat. Ja, det där vet ni säkert redan. Men omöjligt att inte tänka på det, skaka liv i alla tankar som handlar om sånt när jag sitter med denna texten. Och tänka på hur språket formar vår syn på saker. På hebreiska har man inte en själ, man är en själ, en levande varelse. Hur påverkar det vår syn på människan och vad en själ är, om vi tänker att vi har en själ eller att vi är en själ? Vet inte säkert. Just nu vet jag bara att jag vill klara denna tentan, så jag kan få gå vidare till nästa termin, där det ska finnas plats för mig att skriva. Det är bara denna veckan och nästa, sen är jag där. Det känns oändligt länge, för det är så mycket kvar att göra, läsa, orka innan dess. För långa tentadagar. Och för många. Läser en annan kurs med. Det är för mycket. Men knappt två veckor till, sen blir det annorlunda. Jag klamrar mig fast vid det.

Och det som blir tydligast med denna kursen är ändå på vilket sätt jag gillar språk. Inte så, inte det nördiga, teoretiska. Mer på ett annat sätt. Som musik. Med rytm och ton och nyanser. Och jag kan bara nå det på mitt eget språk, inte nåt annat. Och jag gillar språk på nåt annat sätt med, som jag har svårare att sätta ord på. Nåt om relationer, ja, kommunikation, men inte bara kommunikation. Nåt om band som går mellan oss, kanske når ut från oss själva och in i någon annan. Eller så hänger de bara där, som lösa trådar som fladdrar i vinden och önskar att det fanns någon de kunde nå.

2 kommentarer:

  1. Jag gillar hebreiskan för den påminner mig om matematik, som jag gillar. Det är kanske motsatsen till din upplevelse... /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar matematik och logik och allt sånt där som bygger på struktur och mönster, så jag har hört att det skulle passa mig, men.. inte hitintills iaf. Kanske bara går för snabbt.

      Radera