Det blev David Levithans Are we there yet? Det blir ganska ofta hans böcker när jag vill ha det där som egentligen inte är så komplicerat, men som samtidigt inrymmer hur komplicerat det är att finnas. Hur svårt, och hur vackert. Och man brukar kunna lita på ett bra slut. Kanske inte lyckligt, men i alla fall med en öppning som säger att det kan bli bra. Det är nånslags trygghet i det, att lita på en författare, vad det är man kommer få, på ett ungefär.
Det är inte samma värld i de olika böckerna, inte samma personer, samma relationer. Fast jag insåg att jag ändå ville stanna där, i hans språk och berättande, hans sätt att se och skildra människor. Så jag fortsatte läsa. Kanske mer som en copingstrategi och ett andningshål nu, för att orka avsluta terminens arbete, fast jag varken orkar eller har nån större lust till det, speciellt inte efter att ha varvat ner under julen.
Favoriten den senaste veckan är Jag, en (Every Day). Det är ett galet berättartekniskt experiment, där huvudpersonen är utan kropp, istället vaknar hen i en ny kropp varje dag. Att han får ihop det till en berättelse är fascinerande i sig, och just det berättartekniska tricket gör att nya saker blir synliga. Som vad det är att vara människa. Vad kroppen spelar för roll. Vad det är att älska. Sånt.
Världens viktigaste kyss (Two Boys Kissing) har delvis en annorlunda karaktär än de andra. De nutida ungdomarna och berättelserna ramas in av och hålls av böghistorien, med all den kamp som lett oss hit, där vi är idag. Det är ett fint och mjukt hållande, som ökar allvaret, tyngden.
De två böckerna får mig att längta efter att se vad han kommer skriva framöver. De andra påminner mer om varandra, och jag tycker mycket om dem, men det hindrar inte att jag gillar att han tar steg vidare mot nåt nytt.
Fast just nu längtar jag mest efter att få stanna i hans språk och berättelser, att biblioteket ska öppna (inte idag) så jag kan låna någon till, och att de jag beställt från en nätaffär ska komma. Jag längtar efter att hitta Love Is the Higher Law (En bit av mig fattas) som jag vet att jag har (haft), men som är helt försvunnen nu. Den handlar om 11 september och jag tycker mycket om den, fast tycker inte så värst mycket om att den envisas med att vara försvunnen.
Jag undrar om det finns någon motsvarighet till Levithan fast med fötterna i flatvärlden. Jag har aldrig hittat någon, fast det skulle ju behövas, minst lika mycket som han behövs. Och jag grubblar en del på varför det är så svårt att hitta vuxenböcker som med samma självklarhet som ungdomsböcker kan skildra det allvarliga, komplicerade och gränslöst underbara med att upptäcka livet och kärleken. Händer nåt när man blir äldre än 25, är det liksom färdigupptäckt då? Jag vill inte tro det, vill tro att livet kan öppna sig för en var man än befinner sig. Fast det kanske måste vara så, att det blir en annan typ av böcker om huvudpersonerna är vuxna, medelålders, kanske gamla?
**
Böcker som inte nämnts, men som finns med på bilden:
Dash & Lily's Book of Dares (Dash och Lilys utmaningsbok), Naomi & Elys kyssförbudslista (Naomi and Ely's No Kiss List) och Den andre Will Grayson (Will Grayson, Will Grayson).
(Are we there yet? finns inte översatt till svenska.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar